Dagbok

Då har Allroad-expressen återvänt efter en liten weekendtrip till Abisko. Resultatet blev lite av en repris på helgen innan i Mittådalen, fick med oss hem en styck 7:a och en styck 6:a (fick ej chans att visa avance). Skämsmössan är långt neddragen över både öron och ögon när det gäller apporten, bara en 6:a båda dagarna (pga ’trams’ med viltet). Det innebär att med 10-10 på spår och vatten senast 2012.08.30 så har Bailey på 9 dagar bärgat två förstapris och två andrapris i elitklass. Inte så pjåkigt.

Att gå fjällprov i Abisko är en speciell upplevelse. Det ingår både skotersafari och livestreamade vykort. Att släppa hunden på stora öppna fjällsluttningar och samtidigt ha Lapporten som bakgrund är svårslaget. Som fastighetsmäklare brukar skriva i annonserna ”bör upplevas på plats” (har dock lite svårt att smälta det uttrycket när det avser fastigheter…).

Om man vill ha riktigt kul på prov i Abisko bör man ha en hund som tar för sig rejält, ytor är det som sagt gott om. Som synes av betygen så passade det Bailey ganska bra och hon fick under dessa dagar bl a följande domarkommentarer: ”utmärkt fjällsök enligt skolboken”, ”stort och flott fjällsök”, ”ligger i överkant men man har hyfsad koll på vart man har henne”.  På minussidan var att hon på lördag tappade lite reviering när vi gick i medvind längs en björkbeklädd fjällsluttning, hon ville då nedåt båkåt till fåglarna och blev därför ensidig. På söndag när vi gick längs en stoor öppen fjällsluttning så blev det tidvis lite för mycket vidd och tappade därmed en del mark (som hon i nästa slag tog med sig, men såg kanske inte så snyggt ut).

Tre av dessa fyra dagar hade jag nöjet att gå i samma provgrupp som Dag Teien. Han har också haft fina dagar och lyckades på dessa tre dagar få tre olika hundar godkända med goda fältbetyg (en 8a och två 7or). Det var bara i lördags han inte fick med sig någon premie trots två hundar på startlinjen, det var den enda dag vi inte gick i samma parti..  ;-)

Fler bilder kommer inom kort.

Dags för generalrepetition inför Mittådalsprovet kommande helg. Efter en varm söndag och en kall natt var det perfekta förhållanden på fjället. Undrar vad som sken mest, en tidig vårsol eller jag som med stort leende njöt av Bailey’s framfart. Satan i gatan! Första släppet är på nästan en timme, på den tiden hinner hon avverka 23 km. I bra vind bjuder hon på i princip felfri reviering och får med sig jäkligt mycket mark. Under dagen blir det vissa perioder där det blir lite för mycket av det goda, när hon tar stånd 750 meter ut så får hon lösa det på egen hand.. Hon brukar ibland jobba upp till dessa långturer när det blir långa släpp utan fågel. Det blir på denna halvdagstur fem fågeltagningar, alla mycket bra jaktbara situationer. Noterar att hon vid ett par tillfällen blir något trög och det är när fåglarna sitter väl synliga på nära håll. Då vill hon ha mig vid sin sida innan det blir resning.

Vid en situation blev jag fundersam. Fröy är ute i sök, under tiden står Bailey vid min sida och markerar tydligt att hon har något spännande i näsan. Jag tar in Fröy och släpper Bailey. Hon går spikrakt in i vinden, 410 meter innan hon nyper till. När jag kommer fram reser hon precist två ripor. På hur långt håll är det möjligt att känna fågelvittring? Jag trodde 400 meter var en bra bit över den gränsen men kan inte blunda för det hon faktiskt gjorde.

Veckans fys:

Distans (b):  Bailey 23 km, B+F 6 km

Grusgrop: Bailey 3x7, Fröy 5x2

Mars månad är här och därmed fina dagar på turskidorna. På väg till fjällsubstitutet hörde jag hur Brinken tog sin 3:e raka vasaloppsseger på rekordtid. Vem kunde tro det när vi sommaren 2004 diggade till Gyllene Tider i Rottneros Park!? Grattis!
Varmt väder under veckan som slagit om till kallt gjorde att det var finfina förhållanden. Bra vind och fart under benen gjorde att det inte dröjde förrän första kullen spikades. Eftersom föraren är mer inriktad på att fota än föra hund så tar fåglarna till väders innan avance.. Men fler chanser ges och innan dagen är till ända har vi skramlat ihop till 6-7 fågeltagningar.

Veckans fys:
Distans (b):Bailey 28 km, B+F 8 km

Såg idag en varg, det är några år sedan första gången. Såg den på en skogsbilväg utanför Munkfors, den gick i vägen och tog till skogs 50 meter framför oss.  Illavarslande var att hundarna tyckte det luktade spännande (i positiv bemärkelse) så de fick upp rejäl fart med näsan i spåret. Hade hoppats på det motsatta. Har ingen större lust att under jakt gå på vargspår och att hundarna börjar spåra den grå 'jägaren'..


Veckans fys:
Distans (b): Bailey 32 km, B+F 15 km
Distans (b): Bailey 31 km, B+F 14 km
Grusgrop: Bailey 9+4x6, Fröy 4x3

Veckans fys:

Distans (b): Bailey 26km, B+F 14 km
Grusgrop: Bailey 3x11, Fröy 2x10
Grusgrop: Bailey 3x12+6, 2x11+3

Söndagen bjuder på samma tunga före som dagen innan, det har kommit några cm snö under natten. Efter att fått ett par släpp i gruppen så vänder jag hemåt på egen hand för att få lite mer släpptid. Två singelripor samt en kull på 6 fåglar förgyller vår tillvaro.
Fler bilder från helgen finns under Fotoalbum/Hovden januari 2012.

Det har kommit några cm snö senaste dygnet och kvicksilvret börjar dagen långt ner på skalan men klättrar upp mot -8 när vi kollar glidet. Vallateamet har gjort ett kanonjobb, inget onödigt glid varken framåt eller bakåt… När jag på morgonen släpper ut Bailey är hon helvild. Hon studsar och flyger omkring som en kalv på grönbete.  Det är kul med snö.. Vi är 12-13 ekipage som står i startgrinden, de flesta unga KLM men också ett par KV. Vi delar upp oss i två grupper och stakar iväg upp på fjället och njuter av synen.  I mitten ligger en sjö och bebyggelse, runt omkring sträcker sig storslagna fjäll. Snödjupet är nog upp mot en meter.  Under dagens lopp hittar vi en del fågel, dock inte i överflöd. Tror att markerna håller gott med fågel men det är idag tungt före och hundarna får verkligen jobba för varje meter.  Därmed blir det svårt att få med så mycket mark som man skulle önska. Dagens stjärna var Bailey’s släkting Carnbrings Indy (e Rugdelias NMJ Nikko, u Henriksen’s Nellie).

Dagen avslutas med ännu en koselig middag. Det visar sig att en av deltagarna till vardags är fiskare. Han hade med sig en ’säck’ av gårdagens fångst, räkor och havskräftor i överflöd!!

Med Kleiner-Anders som co-pilot tar jag sikte på Hovden. Att köra bil i Norge står inte högst på önskelistan men när fjällvidderna hägrar så är det bara att bita i det sura äpplet. Det tar t o m någon timme mer än väntat (totalt 7,5 stycken) att avverka de 50 milen västerut. Väl framme är det dock bortglömt.  Där väntar ett glatt gäng och en matnyttig middag i härliga lokaler. En fulltimrad byggnad som inrymmer fyra stora lägenheter samt ett ’loft’ med plats för upp till 100 personer allt i en härlig miljö. Bara 200 meter bort hade gänget på morgonen haft ripor på vingarna! Lovar gott inför morgondagen.

Lite av en mellansäsong jaktmässigt. Har dock tagit sikte på att starta Bailey i EKL på vinterprov i Mittådalen är 23-25/3 och eventuellt längre norrut i april. Så det gäller att hålla igång.

Fys:
26/12: Grusgrop: Bailey 2x12, Fröy 12.
29/12: Distans (b):  Bailey 27 km, F+B 12 km
1/1: Grusgrop: Bailey 3x9, Fröy 2x9
4/1: Distans (b): Bailey 30 km, F+B 15 km  

En 2-timmars skogstur i trakterna av Loka. Snön lyser med sin frånvaro så det är fina förhållanden i skogen. Det verkar som de fjäderbeklädda fortfarande söker föda på marken men det är kvicka att söka skydd i topp. Bailey börjar lite ofokuserat och leker söndagsrus. Det accepteras inte så det blir en stund i koppel medan Fröy och Bork får göra jobbet. När det återigen är Bailey's tur så ser det bättre ut. Ganska snart hittar hon fågel (som tar skydd i topp medan Bailey jobbar på löpan). Därefter visar hon upp ett helt ok skogssök. Vi hittar tre flygfän de bjuder inte på någon 'jaktbar' situation.

God Jul till alla hundvänner, werevever you are..!!
Karlstad bjuder idag på strålande sol och en temperatur runt nollan, hundar laddade med energi, så bara bra jaktmarker som fattas.. Men idag får vi nöja oss med ett par timmar i skogen innan julmaten kallar.


Den bästa julklapp en uppfödare kan få fick jag igår kväll. Ett samtal från en valpköpare som med största värme och kärlek i rösten berättar att hans unga hund under höstens jakt fungerat som en 'idealisk hund skall vara enligt alla böcker' med tillägget att 'hon är byggd för fart'!! Så underbart skönt att höra att sköna Bella gör så bra ifrån sig!

Japp, där var det gjort! Vid fältprovet på Långtora bärgade Bailey sin andra 1a i ÖKL och är därmed klar för elitklass. Ett trevligt prov i Helena Thulins regi och med domare Kjell Mattson som trevligt och hedervärt fördelade gracerna ute på fältet. Vi var sex hundar på startlinjen och Bailey var i andra paret ut tillsammans med en KUV. Den stora ’gräsmattan’ var föga inspirerande men Bailey gjorde sin plikt och höll uppe både fart, vidd och reviering. I andra släpp hann vi sniffa lite i kanten på den beryktade fasanbacken. Nu tyckte Bailey att det började bli kul och killer-blicken infann sig. Därmed hade hon också skaffat sig domarens goda öga avseende prioritering. Vi hann med ytterligare en full runda innan lunch, en hund var färdigbedömd i och med en knallapport (väcker hemska minnen..). Bailey gick sista släppet före lunch och var först ut efter lunch. Nu fick hon bekänna färg, hon fick i princip gå non-stop resten av dagen förutom några minuter efter fågeltagningen. Fågeltagningen kom efter att den 4:e hunden växlats in. Hon hittas i stånd i kanten till en holme, mot en stor gran. Under grenarna döljer sig en stor sten ovanpå vilken det visar sig sitta en fasan. Det blir en lite annorlunda avance men ut över fältet kommer pippin, den fälls av domaren (tillika skytt) och Bailey är helt lugn. Det funkade! Apport utan anmärkning. Domaren har ännu inte gett upp om att få Bailey för fler fåglar men tyvärr får vi idag nöja oss med denna enda. Därmed är fältbetyget begränsat till en 7:a, apport blev 10.


Måste också passa på att gratta Kleiner Anders vars härliga tik Birka tog två raka elitettor på fredag och lördag (Dylta)!! :-)

Fys: Distans (b) Bailey 18 km, Fröy+Bork 7 km

Fältprov på Dylta. Jakten på uppflyttning till EKL fortsätter. Sju ivriga hundar står på startlinjen, domare för dagen är Herr Roselin. Bailey är i andra paret ut. Hon börjar friskt och får med sig en hel del mark. Tycker att det blir lite segt i slutet av släppet. Kan ev bero på att vi kommer in på lite småskurna gräsmarker i närheten av uthusen. I andra släpp har hon taggat till sig igen och startar friskt med att ta ett varv runt den bortre dammen. Parkamraten smyger på en löpa bakom en liten kulle, nyper till innan fasanen körs upp och förföljs. Precis i det kommer Bailey över kullen och in i situationen. Ser ju skitkul ut tycker hon, och erbjuder snabbt sin hjälp för att få fatt få fågeleländet.... Det hela skedde utom synhåll för mig, när jag ser henne har hon redan hunnit 30-40 meter. Hon har redan bestämt sig för vad hon ska göra, och det är inte att stanna...  Därmed var denna provdag till sin ända. Shit happens. Även denna dag låg hon söksmässigt i topp, men vad gör det när bromsarna är ur funktion..!? En F1 utan bromsar vinner inga GP-lopp så nu blir det till att fixa till det.
Jag har tidigare varit skeptisk till Dylta som provmark. Är åtta år sedan jag gick prov där och kände att det fick vara nog. Men nöden har ingen lag och för prov på senhösten med en liten grupp så funkar det.

Träning på Dylta tillsammans med Anders och Birka. Kanonväder, duktiga hunder, ett tillräckligt antal fåglar och trevligt sällskap gör det till en riktigt angenäm eftermiddag.

DM Lavland NVK Oslo/Akershus. Detta är en kul och trevlig tillställning en liten bit in i vårt västra grannland (164 km från Karlstad). Det är en inofficiell tävling så den som är ute efter premieringar göre sig icke besvär. Totalt 55 ekipage gör upp om mästartiteln, en för unghundar och en för hundar över två år. Tre partier ger sig ut i markerna och domaren har uppdraget att före lunch (kl 13) ta ut två unghundar och två öppenklassare som skall gå en finalrunda efter lunch. Det blir inte mycket släpptid så det gäller att vara på hugget från första steget. Och det är Bailey! Satan i gatan så’n fart! Han tar med bred marginal föringen i släppet. Efter ca 5 minuter nyper hon till i skogskanten ca 150 meter bort, när vi närmar oss meddelar jag domaren att det är en löpa, jag ger henne resningskommande, hon löser upp, slår ut och ringar två varv innan hon spikar fågeln 15 meter från första ståndet. Bra avance och lugn i flog. Hon fortsätter söket i full speed. Slår upp en bit i skogskanten och blir borta. Jag väntar en stund innan jag går och letar. Under tiden hittar parkamraten fågel. En trött fasan som inte vill lyfta utan hjälp av domaren och Mr Meindl. Fågeln slår ner 30 meter bort. Parkamraten står för den igen. Det drar ut lite på tiden och sen är släppet slut. Inkallning. Lite efter visselpipan ljudit så reser en fasantupp ur buskaget där Bailey sekunden efter blir synlig. Bailey gör ett slag tillbaks in i tätningarna. Ut kommer en fasanhöna promenerande, när jag igen kallar in så kommer Bailey i löpan bak hönan. Koppling. I andra släppet hamnar vi mitt på en stor stubb, Bailey får med den från kant till kant men det är inte i den typen av mark som vi hittar fåglar idag.

Reglerna för dagen är att flest fågeltagningar vinner, oavsett hur de ser ut. Eftersom Bailey bara fick tillgodoräkna sig en och det är två hundar som har två fågeltagningar så blir det ingen final för oss i år.

En kort träningsrunda på Odenstad. Fasanerna lyser idag med sin frånvaro.

Idag är vädergudarna på lite bättre humör. Jämfört med förra helgen så har det töat undan en del, inte förrän man passerat 1000 meter blir det heltäckande med snö. Riporna är nu helvita så vi siktar in oss på snögränsen. Fåglarna håller bra i första läget då de sitter i egenhändigt valda områden. De fall när man gått på dem igen så har de haft svårare att hitta optimalt skydd utan fick kanske nöja sig med en snöfläck, där sitter de öppet och med lätta vingar. Lite halvdant med fågeltillgången men det blir iaf några kompletta jobb inklusive fällning.

Hamra bjuder på blåst, regn, blåst och noll grader. Lite småotrevligt sisådär. En singel, en duo samt en kull visar upp sig men ingen av dem bjuder upp till dans. I takt med att känseln i fingrarna försvinner och ansiktet tröttnat på att leka nåldyna så ter sig jacuzzin allt mer oemotståndlig.

Till Funäsdalen. Sven, Blixtra och Storma landade i Skarvlyan några minuter före mig.

Efter att ha plumsat omkring i snön så ville jag ha fast mark under fötterna. Därför blev det att styra kosan ett par mil söderut till skogen vid Käringsjön. Även hundarna verkade uppskatta underlaget och drar upp ett högt tempo. Bailey hittar en tjädertupp men den lyfter utom skotthåll.

Äntligen har favoritfjället öppnat! Dock var lapparna ganska duktiga på att tajma avstängningen med första snön. L Vid parkeringen ligger det 5-6 cm snö och längs fjällslutningen är det några centimeter till, det är bart på knölarna medan det blåst ihop i svackorna. Det är helt klart jaktbart men suger lite extra i benen på både folk och fä.

Godingen Bork hittar dagens första fågel, inte världens vackraste stånd men ack så minnesvärt! Han står med bakbenen korslagda och i 45 graders vinkel. J   Synd att jag inte tänkte på att ta en bild.

Precis när man börjar misströsta lite över fågeltillgången så börjar det hända saker. I ett område med vide så har ett 50-tal ripor flockat ihop sig. De sitter inom 50x20 meter men tillräckligt utspridda för att det ska bli några skarpa lägen och för att de ska ta lite olika flyktvägar. De sprider ut sig bra längs sluttningen och bjuder på ett par roliga timmar med många jaktbara situationer. Med bättre skytte så hade vi med råge kunnat fylla baglimit. Funkade hyfsat för Bailey m a p stadga. Endast vid ett tillfälle blev det en knallapport. Då var det en ripa som flaxande i snön rullade nedför sluttningen mot Bailey där hon stannat. Kan ha viss förståelse att det blev för lockande..

En runda till vid Geitryggen, denna gång på norra sidan tunneln. Ingen jaktlycka denna dag.

Till kvällen bjuds det på kalas, hjortfilé a' la Robert Brenden, mums!

Efter utträttat dagsverke bär det av västerut, till Fuglum’s näste i Myrland, Buskerud. Förutom Eirik med familj så är också Eiriks bor Mårten med familj på besök. Mårten har Bork och Fröy's kullsyster Kajsa. På bilden syns från vänster: Jaktfröydens Nike, Jaktfröydens Bailey, Fröy av Bukkaleiren, Kajsa av Bukkaleiren, Shaddow.

Bra fjällmarker är det ont om. Därför blir det en helg på hemmaplan (andra sedan mitten av augusti). På söndag ställer vi till med fasanjakt på Odenstad. Några korthår, en münster och en engelsk setter får under dagen flera matnyttiga erfarenheter.

Idag tar gänget sikte på lite sydligare marker (Tä). Vi gnetar på och har under dagen tre ripkullar på vingarna. Anders münster Birka är en följsam liten tik som dagarna lång gör ett stort jobb.

Jakt på Lillfjället tillsammans med Anders (+två KLM) och Krister (+en SV). En ripkull förärar oss med sitt sällskap. Dock är deras comfort zone större än räckvidden på min hagelspruta. Denna dag ser vi dock fler skogsfåglar än ripor.

Domaren på sälenprovet, Tomas Johansson, tyckte det var himla tråkigt att Bailey knallade. Så han bjöd ner mig till sina marker i Mellerud för att träna. Sagt och gjort. Soligt och fint väder, fina stubbåkrar, som upplagt för en fin dag på fältet. Jag släpper Bailey på en stor stubbåker. Hon är pigg. Efter 10-15 minuter säger Tomas: ”Om det vari jaktprov så hade nog provet nu varit över för er del”. Då hade Bailey tagit fältet, nästa fält och en bit in i skogen. Hon lägger m a o upp ett fjällsök, vilket inte är direkt önskvärt. Så jag får bli betydligt mer aktiv med visselpipan. Innan förmiddagen är över så är söket helt ok och vi har haft några jobb på rapphöns, varav en fälldes.

Från Mellerud styr vi kosan norrut, till Funäsdalen. Förtruppen (Anders och Krister) åkte upp igår.

Fjällprov i Sälen. Grått grått grått.. molnen klär fjälltopparna i sin gråa kalla skrud. Vinden är fortsatt bra men av någon outgrundlig anledning har den en förmåga att hela tiden komma bakifrån…?! På åtta provdagar i år (två i vintras och sex i höst) har jag lyckats få ihop 1,5 släpp i motvind, resten är antingen i medvind eller sidvind.

Också idag så är Bailey i andra paret ut. Hon fortsätter ungefär där hon slutade i går, dvs med ett mycket bra fjällsök. Trots stor vidd och dimma så får man aldrig känslan av att tappa bort henne, hon har så bra systematik i söket så det går hela tiden att läsa henne och veta vart hon är. Andra släpp är tillsammans med Lisa Danielsson’s ’Imma’ och då är det upplagt för fjällrally i den högre skolan. Imma har en härlig aktion på fjället där hon flyger fram. Mycket riktigt blir det ett släpp som är en njutning för både öga och jaktsjäl. Bailey skruvar nu upp både tempo och vidd ytterligare och är nu ’tillbaks’ på den nivå hon var innan årets jaktsäsong drog igång på allvar. The great Bailey is back! Tidigt i tredje släpp så flyter Bailey fram på vinden när hon vinklar upp 90 grader och nyper till. Vi har 150 meter till henne och det syns att hon inte spikat fågeln. När vi närmar oss vrider hon runt sig 90 grader och står med vinden i ryggen. En medvindslöpa. Hon väntar in oss och avancekommande, går på några meter innan hon släpper löpan, släpper ned sig 30 meter så att hon får vind i näsan och ganska omedelbart så spikar hon fågeln. En bra avance får singelripan på vingarna. Skytten litar inte på sin första träff utan fågeln får ytterligare en omgång bly i sig innan den slår i backen. TYVÄRR är Bailey strax därefter, hon tycker ju att husse ska ha den där fågeln i sin hand fort som sjutton…  en klockren knallapport! L  

Domaren är lyrisk över vad han just sett!! (inte knallapporten då..) Mäkta imponerad över det sätt som Bailey överlistat ripan och det sök som lett fram till att hon förtjänstfullt hittat fågel. Han spänner ögonen i mig och säger: ”Fattar du hur jävla bra den där hunden är!??!”. Hela dagen har han framhävt hennes sätt att söka, hur hon använder vinden optimalt oavsett vindriktning, att hon hela tiden ser till att få med sig ny mark och inte lägger ett steg i onödan på avsökt mark osv. Måste erkänna att det rör vid hjärtat att få höra sådana superlativer om sin lilla goding, särskilt efter att hon i och med sjukdomen varit långt från toppform sista månaden. Jäkligt kul att få visa hennes goda sidor också på prov.

Plumpen i protokollet är såklart knallapporten vilket kraftigt påverkar fältbetyget i negativ riktning. Också denna andra provdag var Bailey den enda hund som fick till en jaktbar situation. Därmed bör Bailey ha säkrat en inteckning i MSVK’s vandringspris ’Fjäll’ och går därmed i mamma Fröy’s fotspår (2006).

Fjällprov i Sälen. Kvicksilvret har sjunkit några hack under Mr Celsius nollpunkt, inte ett moln på himlen och bra vind. I gotta feeling that today gonna be a good day.. *tralalala*

Bailey går i andra paret ut. Börjar helt ok i medvind. Plötsligt kastar hon sig runt och står. Vi har ca 100 meter till henne och kommer 2/3 av sträckan innan en ensam ripa lyfter två meter framför näsan på Bailey (som är helt lugn i flog). Hon kom uppenbarligen för nära för att den skulle hålla (eftersom hon tog den i medvind så hade hon ingen möjlighet att stå på längre håll). Skulle under dagen visa sig att fåglarna inte var särskilt samarbetsvilliga utan var lätta på både ben och vingar. I andra släpp har B skruvat upp nivån på söket och får med sig mycket mark. Trenden fortsätter i tredje släpp och nu ser det riktigt bra ut. Tidigt i fjärde släpp markerar hon lätt, löser självmant och släpper ned sig 50 meter längs fjällsidan och nyper till. Ripa efter ripa (totalt 6) dyker upp bland tuvorna och tar till benen. Innan vi kommer inom skotthåll tar de också till vingarna (krutet tänds men bedöms i efterhand vara för långt håll). Bailey får utreda, gör ett rejält slag och på väg tillbaks står hon igen (80 meter från första fåglarna). Vi kommer upp och Bailey avancerar friskt i etapper (liksom springade förare och skyttar) på fåglar som inte skulle skämma ut sig som medeldistanslöpare i Diamond League. Samarbetet mellan hund, förare och skyttar funkar klockrent och vi får upp  några ripor. Bailey tyckte dock att det var kul att få oss att springa så hon fortsätter gärna en bit till… En ripa vingas och försvinner ur sikte. Under apportsök marker Bailey kort stånd innan hon går på och fångar in rymmaren för leverans till husse. Därmed var vi klara för idag.

När dagen är slut visar det sig att Bailey var den enda hund idag som klarade av att få till en jaktbar situation. För dagens arbete belönas hon med en 6:a i fältbetyg och 10:a i apport. Fältbetyget skulle ha varit ”betydligt högre” (domarens ord) om det inte varit för eftergången i flog. :-/ 

Hmm, var det inte någon som var ute och tränade stadga för några dagar sedan..? Då gick hon ett fåtal meter men då var det utan skott och fall. Uppenbarligen räcker det inte att torrsimma, gäller att träna på det som räknas.

Nästan alla marker är fortfarande stängda pga älgjakten så det blir en ny runda på träningsområdet (Anådalen/Kappruet). Bailey vinner dagens match med 6-3 mot mamma Fröy (antal godk fågelarbeten). Bailey lägger på sig lite lite mer vidd under dagen, ett steg i rätt riktning. Dock är hon inte helt stadig i flog, tar gärna 6-7 meter.

Då är Riksprovet 2011 avslutat, priser och poäng utdelade. För Bailey's del blev det fält 9, apport 9, spår 6, vatten 6, summa 156 poäng. Är såklart jäkligt nöjd med att fått en 9:a på fjället!!! Det delas inte ut många 9:or på en säsong och att få det betyget på en hund som underpresterar mot hennes normala nivå är såklart inte så illa pinkat. Dock kanske det var en fördel att hon inte gick för fullt, för hon var väldigt följsam och höll ihop söket bra, något som ibland kan brista när gasen är i botten. En stor orsak till att hon kammar hem så höga fältbetyg är att hon jagar otroligt klokt för sin ålder, hon läser terrängen och tar med de intressanta partierna på ett sätt som håller elitklass.

Samtidigt gnager resultatet på apporten ett stort hål i glädjen över 9:an. Tänk om...

Årets första jakttur!! Eftersom Fröy ska starta i morgon får jag förlita mig på Bailey. Det passar också bra att ge henne en liten genomkörare och sedan vila i ett par dagar innan det är hennes tur att ge sig in i hetluften på fredag. Får en optimal start på rundan med fällning av en ripa efter bar 15 minuters jakt. Senare hittar vi en större kull som ger oss flera skottchanser vilket resulterar i ytterligare två ripor i säcken. Bailey ser bättre ut men fortfarande inte fullt tryck i steget. Det som förvånar mig å det grövsta är att hon är trång i söket! Trots flera fågelkontakter håller hon ihop det inom 100-130 meter. Jag är van vid 3 – 400 meter med toppar betydligt längre ut… Vad har hänt?? Sjukdomen kan påverka. Det andra är att jag ju faktiskt på hemmaplan tränat på att hålla ihop söket och kontakten med mig med. Det tredje är hennes reaktion på fällningen. Efter det såg hon närmast förvånad ut och det tog ett tag innan hon ville släppa mig. Kändes som att hon blev varse att det händer spännande saker i närheten av husse. Positivt i sig, men ska det gå riktigt bra på Riksprovet så behöver hon släppa ut sig lite mer.

En ny träningsrunda, idag på lite lägre höjd vid ingången till Anådalen. Finner en del fågel och hundarna jobbar ok.

Eftersom jag inte får jaga så blir det en runda på träningsmarkerna (Anåkroken). Vi hittar en del fågel. Fröy går bra. Bailey har inte den högsta speeden men efter att fått en fågeltagning lägger hon upp ett bra sök. Nike är piggast i gänget och jobbar intensivt..

Bestämmer mig för att checka så att det inte är något fysiskt fel med Bailey. Får fatt på Jörgen och han är snäll nog att klämma in henne i ett redan fullspäckat schema. Tar diverse prover och det enda som avviker från det normala är en del mätvärden på urinen. För att ta ett komplett urinprov behövs ett prov från morgon drillen, vilket jag lämnar in dagen efter.

Nytt försök att visa vad Bailey går för. Hon är först ut i partiet och börjar lite trevande men får i a f till ett jaktbart sök. Andra släpp är medvind i fjällskog och hon lägger upp ett hyfsat sök men det är fortfarande jääkligt segt i långsam galopp, långt ifrån den lätthet som brukar få henne att flyga fram i markerna. I tredje släpp har vi kommit upp på kalfjället och får dessutom en svag motvind att jobba på. Hon får upp tempot lite och kommer ut i en bra vidd. Hon tar stånd, får gå på, jobbar på löpa, nytt stånd, jobb på löpa. Under tiden har parkamraten (irsk) sett att något spännande är på gång och kommer farande, 40 meter bort springer hon upp en kull och går efter. Jag får order att koppla. Irsken kommer in, tar nytt stånd, reser på kommande och förföljer friskt ut ur synhåll. Kommer så småningom tillbaks, nytt stånd, resning och denna gång blir hunden kvar. Hela tiden får jag hålla Bailey kopplad med motivationen att om hon fått arbete på dessa fåglar hade det varit på ’anvisad fågel’ och hundarna ska finna fåglarna självständigt. Synes mig lite märkligt. Bailey får också ett fjärde släpp där hon får chansen på nyslagen fågel men blir en liknande situation som i 3:e släpp.

Är jäkligt fundersam på vad som hänt med Bailey. Idag kom hon iaf igång och jagade men inte alls på det sätt jag är van att se henne.

Dagen som Gud glömde! Jag lär då inte glömma den i första taget.. Allt som kan gå fel gick fel. Till att börja med missar vi uppropet. Trots flera samtal mellan kjenntmann Arne Christian och provledaren så lyckas vi inte hitta rätt. Det hela slutar med att jag får springa ut till de olika partierna som är på väg ut i terrängen. Fjärde gången gillt, jag hittar ett gäng som vill ha mig. De är då redan i slutet av första släpp och jag vet från partilistan at tjag ska ut i andra släpp. När de kopplar upp ska jag skynda mig fram till domaren för att göra honom uppmärksam på att jag kommit. Ska då passera ett blött område och plumsar rakt ner i ett djupt dike, badar i vatten ovanför naveln!  Kravlar mig upp på land igen och gör mig redo för första släpp.

Med tanke på hur Bailey agerat på träning så är jag lite orolig för att hon ska gå för stort. Ack så fel jag fick! Hon gör ett par hyfsade slag men sen är det stopp. Hon stannar, tittar på mig, springer lite åt det håll jag pekar, stannar, tittar på mig, osv. Vi tragglar oss med nöd o näppe igenom första släpp. Teorin efter första släpp är att hon inte vill jaga då det är en hel del får i marken. Det är bara knappt två veckor sedan hon var strömmad mot får och att hon därför har obehaget kopplat till får färskt i minne. Det är ingen remarkabel förbättring i andra släpp så då får vi tacka för oss. I Arne Christians fina Pajero har Bork o Fröy parkerats. Bilen är lastibilsreggad med baksätet urplockat. När jag öppnar bilen möts jag av en härlig doft… Någon av hundarna (visade sig senare vara Bork) är dålig i magen och har haft diaré.. Så var den dagen fulländad.. L

Träning på Odenstad. Vi fortsätter i samma stil som igår. Idag nyttjar Nike vinden lite bättre och börjar få ordning på sitt sök.

Träning på Odenstad. Alla fyrbenta visar upp ett bra sök. Fröy går dock över till ’kan själv’ när vi närmar oss holmarna där damen är övertygad om att fåglarna sitter, och det gör de ju också. Både Bailey och Nike får dock med sig fältet på ett mycket bra sätt, med ok kontakt. Fortsätter att träna på att ’styra’ Bailey, få henne att hålla ihop söket bättre, att hon hittar fågel ditt jag styr henne (i min närhet).

Får besked från Länsstyrelsen Jämtland att jag inte får jaga förrän 29/8. Detta eftersom jag glömde lämna viltrapport för en helg förra året.

Ute hos Sven på Odenstad och luftar hundarna på fälten. Bailey har ingen bra dag på jobbet. På första fältet tycker hon att kanterna är det enda av intresse, när några hundra meter kant är avsökt så är det skogen som kommer näst på priolistan… På nästa fält är det stora flockar av gäss och andra skräpfåglar som hon roar sig med en stund. Under tiden har Nike hittat en rapphöna. Bailey brukar vara klockren i sekundering men Nike blundar hon totalt för. Hon t o m springer mellan Nike och fågeln utan att reagera. All heder åt Nike som tryggt står kvar och väntar på resningskommande. Hoppas att jag kan skylla Bailey’s prestation på varmt, vindstilla och höglöp… *konfunderad*

Jaktfröydens Jagr fortsätter att utmärka sig på de norrländska proven. Idag tog han hedrande 10-9 på spår och vatten i Elitklass! Husse meddelar också att han nu har anmält lilla Jagge både till unghundsklass och elitklass på Riksprovet! Det är få förunnat att få den möjligheten!! Det är också få uppfödare förunnat att få valpköpare av den kalibern! Har sagt det flera gånger förr, och kommer garanterat att få säga det flera gånger till, tack Peter för att du så väl förvaltar Jagr’s talang!

Dags att ta en tur i skogän för att se på sök och jaktlust. Det finns en hel del av den varan! Trots att Bailey är en bra bit in i löpet så är det ingen tvekan om vad som gäller. Nike dissar henne och tar för sig rejält i markerna. Både Bailey och Fröy visar sig också från sin goda sida.

Har hunnit bekanta mig lite mer med Nike, framförallt genom apportövningar. Nike är väldigt mjuk och extremt följsam. Finns dock en del kvar att önska när det gäller apporten. Visar väldigt lite intresse för föremål och vilt (kallt). Med mig är kamplusten lika med noll medan jag ser att han kampar med Bailey. Troligtvis har han inte fått möjligheten att få utlopp för kamplusten med andra människor. I apporteringsträning underlättar det att kunna bygga på kamplusten.

Möter upp familjen Fuglum vid norska gränsen. De drar söderut mot Kroatien medan Nike drar till Sverige. Nike är en riktig snygging! Välmusklad, välvinklad, fina proportioner, maskulin, fin päls m m.

Prov eftersök på Dylta. Bailey gör sin plikt och får 10-10 med extra spets på vattenarbetet.

Midsommar! Denna supersvenska högtid som firas runt en tyskimporterad stång.. ;-)  Dagen spenderades i Sälen.

Fick idag upplyftande rapporter av Arne Christian. Vackra Bella har klarat av både det ena och andra sedan sist, kurser här och där, apportprov (sök+vatten) har klarats av med toppbetyg, fina resultat på utställning, mycket tid på vårvinterfjäll. Allt det är gott nog, men inte minst värmer det inombords att höra hur nöjd husse är med sin lilla helbruna jaktfröjdare! Visade sig också att Arne Christian anmält Bella till fjällprov 20-21 augusti. En tidpunkt som passar perfekt i upplägget inför Riksprovet, så jag kommer att anmäla Bailey till samma prov.

Jaktfröydens Jagr fortsätter sin framgångsrika karriär!! Igår gjorde han sin andra start i öppen klass (Klimpfjäll) och tog sin andra raka 7a!!! Att han till sommaren fixat Vatten o Spår tvivlar jag inte en sekund på. Därmed är han klar för Elitklass!! På Riksprovet till höst kan han alltså starta i både Unghundklass och Elitklass, häftigt!!!

Idag behövdes Jagr för att fylla ut startfältet, eftesom han inte längre får starta i Ökl så blev det start i Ukl. Även denna dag hittade han fågel och höll mycket hög klass på söket. Tyvärr lättade fågeln innan Jagr fick visa avance. Fältbetyget kan då bli max en 6a. Jakten gick vidare på en andra fågeltagning, fick han bara visa en bra avance så skulle han enligt domaren få fältbetyg 9!! Tyvärr blev det ingen mer fågeltagning så han fick nöja sig med en 6a.

Fantastiskt kul för en uppfödare att få vara delaktig i så bra prestationer!! Har sagt det förr och säger det igen.. TACK till husse Peter som så väl förvaltar Jagr's talang!!!

Jaktfröydens Jagr har gjort det igen! Han var först i kullen med att gå till pris på jaktprov (ett par veckor innan han fyllde året blev det ett 1a pris i Ukl, skog), idag blev han först med att få till ett godkänt arbete i Öppen klass (fjäll). Enligt rykande färska rapporter från Klimpfjäll har Jagr fått 7 i fältbetyg och 9 i apport (vilket med ett hyfsat resultat på spår o vatten till sommaren kommer att leda till ett 1a pris)!!!

Stort tack till husse Peter som så väl förvaltar Jagr's talang!!!

P.s I och med detta hoppas jag att Peter kommit över att SAIK i torsdags fick se sig snuvade på guldet av Färjestad BK D.s

Bailey har äntligen fått visa sin kapacitet på ett jaktprov!

Efter noga övervägande beslutande JVVK att genomföra vårprovet i Mittådalen. På lördag morgon står vi redo i fågelhundsveriges mest kända grusgrop. Fredagens extremt kraftiga vind (~18 m/s) har lugnat ner sig något snäpp men det är fortfarande mycket kraftig vind. En vind som Bailey visar sig bemästra till 100%, trots att det nästan uteslutande blir släpp i sid- eller medvind. Hennes reviering och nyttjande av vinden är av absolut högsta klass (även om hon så skulle ha bedömts som en elithund). 2a släppet har etsat sig kvar i minnet. I princip rak sidvind, full fart rakt ut, sedan revierar hon upp mot vinden (dvs fram och tillbaks i längsled) några slag, hela tiden på rätt sida om de intressanta åsarna, sen omtag, tillbaks och hämtar vindm rakt ut ett par hundra meter, ny reviering upp mot vinden osv. När vi senare i släppet ändrar färdriktning och får vinden i ryggen, så ställer hon direkt om och börjar med ett bra medvindssök.

Det goda söket leder till att hon 5 gånger om hittar och står för fågel. Första gången tycker parkamraten att ripan bör motioneras under ivrig utskällning (samma sak vid fjärde fågelsituationen). Den andra leder efter ett mycket skickligt löparbete på ca 300 meter till en godkänd fågeltagning på tre ripor. Hon står, väntar in, går på löpa i rask takt, väntar in omvartannat, när vi börjar närma oss riporna släpper hon ned sig i vind, spikar dom och reser friskt. Vid fågelsituation nr 3 blir det ingen löpa utan resning direkt, tyvärr går den lågt så domaren som står lite nedanför i slänten ser den inte. I slutet av fjärde släpp skall jag kalla in Bailey. När hon kommer in vädrar hon nedåt sluttningen, jag får klartecken av domaren att låta henne fortsätta jobba på det, 150 meter ner står hon, väntar in oss, löpa, nytt stånd, avance och upp går fyra ripor. Därmed har Bailey två godkända fågelarbeten av absolut högsta klass.

För dagens prestationer belönas Bailey med fältbetyg 8 och apport 10!! Bailey jagade extremt moget hela dagen, man verkligen såg hur hon använde skallen. Det såg ut som en mycket erfaren hund in action.  Tillsammans med hennes fart och fläkt så är det en vinnande kombination… Så nu har Bailey inhämtat sin första prisbuckla (eg hund) som provbäst hos JVVK. Men det är en bit kvar till mamma Fröy's fyra stycken. 

Otoligt vilka dagar det har varit. Varmt och soligt. Men var är mina selar från Björkis som vi beställde för över 5 veckor sedan? Har dem slut på matrial? Joakim säger att deras produkter är bäst. Men var är då servicen? Eftersom dem nu är sena med 5 veckor hoppas jag att dem skynda sig med att leverera 3 selar. Längtar som bara den efter dem. Vill springa och är lite taggad på att springa Cani cross med tjejerna. I helgen blir det mycket att göra. Nästa helg kommer mina vänner fån Karlskrona och då blir det Rally VM.   

Senaste veckan träning för fyrbenta:
Lördag 22/1: grusgrop 12+12+10. Måndag 24/1: Distans (b) 16 km. Lördag 29/1: gruspgrop 3x12. Söndag 30/1: grusgrop 3x9.

Puuuh.. Hur varmt kan det bli i baksätet på en merca-taxi? Just nu (23.39) pågår ett experiment under 1,5 timme mellan Wien och Waidhofen., termostaten har havererat...

Nåja, överlever väl det oxå. I helgen var det varmt, slaskigt o grått. Inte alls inbjudande för skogsaktiviteter. Senaste veckans fysträning för fyrbenta:
Måndag 10/1: distans (b) 20 km, tisdag 11/1: distans (b) 16 km, onsdag 12/1: distans (b) 26 km, lördag 15/1: grusgrop 3x10, måndag 17/1: distans (b) 10 km.

Nu har snön sjunkit ihop rejält (ner mot 10 cm på sina håll), fortsätter det så här, elller blir det kallt så finns det chans att det blir lättsprunget och då är det genast mycket roligare att ge sig ut i terrängen.

Nu måste det vara 40 grader, nu trotsar jag autobahnfart och ösregn och kör ned fönstret, måste få lite luuuuft!

Lyckades pricka in lite uppehåll i snöandet och fick en fin tur i Odenstads skogar. Fröy visade att gammal är äldst och gav sig direkt ut i ett, med tanke på snöförhållandena, bra sök.  Bailey blandade lekfullt spring med några jaktmässiga slag. Sven och Blixtra berikade turen med sitt trevliga sällskap.


Fys: Skogstur 1,5 tim (30 cm nysnö)
samt Distans (b) 5 km 

Bailey går segrande ur striden! (med lite hjälp av Beretta)

Distriktsmästerskap Lavland (öppet), Norsk Vorstehklubb, distrikt Oslo/Akershus.

Bailey's prestation på Långtora var av en karaktär som kan gå hem i Norge. Därför kikade jag  om det fanns något fältprov i Norge men det gjorde det inte. Däremot ordnande NVK Oslo/Akershus DM i Lavland endast 17 mil från Karlstad. Tyckte det kunde vara kul att pröva lyckan och anmälde mig. I UK var det knappt 20-25 hundar anmälda och 30-35 i AK. Fyra partier drog ut i fält och skulle på förmiddag göra upp om platserna i eftermiddagens finalparti (9 UK+12 AK). I mitt parti var det 7 unghundar och  8 hundar i AK. Vi skulle fajtas om 3 finalplatser i respektive klass. Det skulle avgöras genom ett första släpp på 10 minuter samt ett andra släpp på 7 minuter. Här gäller det att vara på hugget från början! Bailey gjorde ett bra första släpp och ett ännu bättre andra släpp, dock utan att komma i fågel. Hundar som hittar fågel hamnar med automatik först i rangordningen. Det var två unghundar som hittade fågel. Tack vare sitt mycket goda sök så lyckades också Bailey ta sig vidare till final. Kanonkul!

När det var dags för finalrundan så var Bailey tyvärr i första paret ut. Efter en längre lunch och att ha legat i bilen och lurat så är inte tändningen 100 procentig. Söket håller i alla fall klassnivå. Både Bailey och makkern hittas i stånd på samma plats. De får resa samtidigt. Upp kommer en fasantupp som snart kommer ned, i gapet på en långhårig vorsteh (makkern). Makkern anses vara den hund som är mer precis på fågel i resning, därför bedöms Bailey att ha sekunderat och får inte tillgodoräkna sig fågelarbetet. Efter att första släpprundan är avslutad  har två hundar fått godkända fågelarbeten och de placerar sig i topp på resultatlistan. Fyra (eller var det fem?) unghundar är utslagna, antingen för att söket inte håller klassnivå, att de stött och gått efter fågel eller för att de blivit slagna på fågel (parkamraten har hittat fågel). Det innebär att Bailey's placering är som bäst 3a och som sämst 5a (kungörs aldrig). Inte så illa.

Över huvudtaget så var det en kul tävling. Många duktiga hundar och kanonfina marker. Det som drog ned helheten var att det under dagen blev mer och mer uppenbart att det satts ut fågel dagen till ära. Slående på förmiddagen var att det satt en fasan på just de ställen där man skulle vilja ha fågel.. På eftermiddagen var det flera fåglar som inte överlevde unghundarnas jaktlust.

Fältutbildning fortsätter med ett litet pass hos Pelle. Att hålla ihop söket är målet för övningen och det går hyfsat fram till första fasanerna är i näsan. Då blir det lite yvigt igen. I dag så tappar hon lite fart när jag trycker ihop söket, inte så mycket fågel i marken (och vittring) som i Amirs hönsgård så det kan vara en förklaring. Därmed inte sagt att det gick långsamt.

Finns behov av att träna mer. Lyckas få plats på Östra's fältträning på Berga på lördag.

OjOjOj!! Ibland får man kosta på sig att vara selektiv, att välja vad man vill lyfta fram. En 'gratis' lyx och förmåga som vi nog borde tillämpa lite oftare. Dagen bestod av två delar, en timmes släpptid på ett hygge letande fasaner samt en timme på öppna fält. Den första halvan av period två är det jag tar med mig från denna dag. Framför mig, rakt in i vinden, finns ett ca 450 meter brett, 250 meter djupt fält (som sen fortsätter flera hundra meter), jag går 70-80 meter in från vänstra kanten, vid andra kanten finns en invallning. Vid varje slag så går Bailey hela vägen ner till bortre gränsen, djupet mellan slagen är ca 25-30 meter. Helt underbart att stå och se på!  
Att hon på 30-40 meters håll får upp 8 (!) vita rådjursbakar kostar inte mer än en liten lov till platsen där djuren gick upp, sedan åter in i sökmönstret.

Skall erkänna att hon har bra hjälp av de diken som går i sökriktningen (halva sträckan) och det är förmodligen det som är skillnaden mot andra halvan av period två. Skillnaden är att hon då går mycket mer på djupet. Efter ett par hyfsade slag så går hon 300 meter ner till invallningen, följer kanten/invallningen framåt till dess att en kohage sätter stop, ~700 meter fram i marken. Försöker hålla ihop det men det är svårt, hon är så satans kvick och visselpipans effekt minskar exponentiellt med avståndet. En stund senare hittar hon dessutom rappisar på andra sidan invallningen (ja, hon går 300 meter till slutet på fältet, över en 2-3 meter hög vall och fortsätter söket 30 meter till innan Byälven sätter stopp) och då blir det ännu svårare att få styr på söket.

Känns ändå som ett steg i rätt riktning. I morgon fortsätter fältutbildningen med ett eftermiddagspass med Amir på Långtora. Är det prov på söndag så är det. Har jag gett mig in på något så gör jag det med hull och hår, vill vara så bra förberedd som möjligt. Är tävlingsinriktad från tånaglar till fingerspetsar. Det gäller både fritidsysselsättning och jobb.

Då var årets fjälljakt avslutad. Tyvärr blev det ingen repris på den roliga helgen för två veckor sedan. Tvärtom, var det återigen brist på fåglar och överskott av lämlar. På lördag såg vi 2x2 ripor och på söndag en kull på fem stycken. Ingen av dem var speciellt samarbetsvilliga.

Ska jag summera höstens fjälljakt så är det första ord som dyker upp ’katastrof’. Målet med hösten var att få Bailey en god bit på väg mot att bli en mästare på fjället. På två månader har Bailey haft 21 jaktdagar på fjället. Tyvärr har antalet fågeltagningar på dessa dagar varit en liiten bråkdel av vad jag hade på tre timmar första gången jag jagade med Fröy i härjedalsfjällen (i oktober 2004, 23 kompletta fågeltagningar av Fröy och Bork). Det är alldeles för dåligt för att få nödvändig motivation och erfarenhet. Jag skulle också vilja haft möjlighet att träna mer aktivt på reviering och kontakt men när det varit så dåligt med fågel har jag valt att inte lägga mig i söket utan låta henne hållas även om hon drar iväg på långtur ibland. Ska väl tilläggas att tidvis är revieringen kanonbra. Första två släppen i lördags var riktigt riktigt bra motvindssök. Sedan hade vi fågel på vingarna och söket blev lite ostrukturerat och vidlyftigt. Med god fågeltillgång skulle jag i det läget försökt styra upp söket. Nu var jag mest glad över att få med så mycket mark som möjligt även om det innebar att hon drog iväg några hundra meter över nästa krön.

Framtiden får utvisa om dessa 21 dagar varit till nytta eller fördärv.  

Måndag 18:e oktober

Snart midnatt och sitter i en taxi mellan Wien och Waidhofen och plitar på en ettårsplan. Nope, inte hur vi på firman ska dubbla försäljningen och fyrdubbla vinsten. Nu handlar det om viktigare saker, om hur Jaktfröydens ska vinna Riksprovet 2011! Förra helgen i Funäsdalen sprang jag på en JVVK domare som sa att nästa års Riksprov går av stapeln första helgen i september (i Mittådalen). Kanon! Det innebär att Bailey och hennes tre syskon är 1 år och 51 veckor, dvs inte två år, och får starta i UKL. Skulle vara vääldigt kul om alla fyra valpar kunde stå på startlinjen.

Helgen som passerat var den första sedan mitten av augusti som det inte bar iväg till fjälls (med undantag för Riksprovet i Lima). Men det gick det också även om abstinensen ibland gör sig påmind… Men två helger på raken är inte att tänka på. När jag kommer hem igen, och om snön håller sig borta, så blir det till att packa upp kostym och laptop och packa ner gore-tex och hagelspruta.

Fy fan va bra Fröy är!!
Hon gjorde ett rejält jobb på lördagen och när man såg hur stel hon var när vi kom till stugan så blev man lite brydd inför söndagen. Inte blev bryderierna mindre när hon på söndag morgon hade fullt sjå att ta sig ut till bilen, det tog sin modiga tid. Men väl uppe på fjället och efter ett frigöranda 'la gå' så var det full fart från första början. Det dröjer inte länge förrän första kullen är på vingarna. Därefter plockar hon inom kort ett par singelfåglar och viltsäcken börjar fyllas. Starkaste intrycket är när vi går i bra motvind längs en fjällsluttning, ca 350 meter upp till krönet, knappt 300 meter ner till myrkanten. I slag efter slag, vinkelrätt mot vinden, upp över krönet, efter en kort stund tillbaks inom synhåll i full fart på väg ner till myrkanten. Så betar hon av hela sluttningn med ca 50 meter mellan slagen. Det kan omöjligt göras bättre än så!!

Också Bailey gör ett gott jobb. I takt med fågelkontakterna så blir det bättre o bättre flyt i söket. Ibland kanske lite för mycket av det goda. Vid en sekvens är hon först 400 meter bort bakom en knöl på andra sidan en liten blötmark (tack Garmin Astro), en liten stund senare är hon 650 meter åt andra hållet, ner i dalgången. Kul när markerna är så öppna att man kan se så långt. Bailey brister fortfarande en del i kunskap och erfarenhet att använda vind och näsa på rätt sätt och har lite svårt att få till det med fåglarna.

Inhyrd legoknekt(inna) för helgen är Storma. Sin vana trogen gör hon ett stort jobb och får med sig mycket mark. I husses frånvaro är hon denna helg lite opolerad, framförallt på söndag...  Hon ligger i till the bitter end och får till några bra jobb på fågel. Tillbaks vid stugan lägger hon sig halvvägs mellan bil och stuga. Hon har så ont i ett framben att hon inte vill ta ett steg till, men på fjället höll hon i.

Satan så kul det kan vara med ripjakt!! Jäkligt kul att få visa Jesper ripjakt från sin allra bästa sida.

Tillbaks i Funäsdalen. Det börjar dra ihop sig till jaktprov på Kongsvold och har ännu inte fått Bailey i fågel. Vila henne i form eller få upp motivationen genom fåglar i näsan? Satsar på det sistnämnda och beger mig ut på fjället. Eftersom de ripor vi såg på Hjerkinn låg högt i snön trodde jag att det var en vinnande strategi. Tji fick jag. Inte ett spår av några fåglar. Skall tilläggas att hundarnas prestation inte ökade chansen att finna några fåglar. Till och med Fröy har blivit rejält omotiverad och går över till lämmeljakt. Grrrr...!

Hjerkinn. Jakt med Elin (på måndag också med Björnvar) och US hundar. På måndag är det några ripor på vingarna. Tyvärr ingen för Bailey. På tisdag är en fjällripa som lättar på håll dagens enda fågel. Det räcker för att få fart på Bailey så att hon får till ett bra sök i motvind. När vi vänder runt i sid-/medvind blir det sämre.

Än en gång uppe före tuppen!  Idag behöver jag inte själv föra hund utan syftet med övningen är att se hur det går för Jaktfröydens Jagr och Peter. Tyvärr gick det mindre bra. Av någon outgrundlig anledning så funkar inte påknappen idag och Peter väljer, med rätta, att avbryta efter ett första 30-minuters släpp. I Jagr's grupp var det 5 startande, 3 av dem utgår efter första släpp för att de för dagen inte är jaktbara, eller iaf inte lever upp till förarnas förväntningar. Konstigt! Man önskar att man kunde förstå vad det är som gör att en hund som Jagr till synes utan anledning inte tänder till, en hund som gått jäkligt bra under många dagar i skogen, som det skjutits flertalet fåglar för, som tidigare startat på skogsprov med framgång osv, Så himla tråkigt att Jagr och Peter inte får visa vad de går för, det är ett ekipage som med en normalprestation skulle placera sig mycket högt i prislistan.

Dagens andra stora fråga är, vart tog fåglarna vägen? I området som Jagr's grupp provades så hade gårdages provgrupp ett 30-tal fåglar på vingarna under första släpprundan. Idag var det tomt. Vädret är ungefär detsamma de båda dagarna men det regnade kraftigt under natten. Kan det ha sådan stor påverkan?

Färden hem från Funäsdalen går via Ingemar Roselin för generalrepetition på Spår och Vatten och sen direkt västerut till Odenstad för att ge Bailey lite fåglar i näsan (något som det varit ont om i Härjedalen). Spåret går klockrent och vattnet blir godkänt efter en lite strulig igång på första försöket. Avlämningarna är finfina och de ska nog inte kosta oss något mer poängavdrag (som vid Sollerön).

På Odenstad är det kul att återigen få se Bailey's iver att leta reda på rappisarna. I huvudmenyn ligger en liten filmsnutt 'Jakt på Odenstad'. Det är aftonens fjärde släpp för Bailey och inte svårt att se glädjen och motivationen. I början på släppet fastnar hon lite i marken vilket beror på att hon en stund tidigare där haft ett arbete på en rappis. Trots att hon såg rappisen slå 150 meter fram i marken så får hon till en bra reviering istället för att 'sticka' iväg. Bjällran är inte för att jag är rädd att tappa bort henne på öppna fältet utan ett litet försök att få en positiv association till bjällran. Bjällra på = Fågel! Är iaf värt ett försök..  Tyvärr blev inte slutet på släppet lita stilfullt. Ett stramt stånd men rappisen vill inte lyfta. Alldeles där fågel sitter är ett vattenfyllt dike, förmodligen har den blivit blöt när den landat. Så istället för ett flog får jag plocka upp pippin som får gå i retur till voljären och gå på spa.

Nu kan vi inte göra mer än vila oss i form.. Ett par dagar av störande verksamhet på kontoret innan det är dags att på onsdag kväll ta sikte mot Kläppen.

Tåssåsen 3b. Spännande skog när man väl kom upp på höjderna men vägen dit var inte kul. Och vart 17 är alla fåglar?  På väg uppåt passerar en tjädertupp på väg nedåt. Lite längre upp får vi korn på en orrkull. Bailey får till en fin situation på en tupp men det blir bara ett chansskott mellan träden.

Nä, nu väntar jaccuzzin..

Så var det ett faktum, det som vi befarade skulle ske, många marker stängs "pga för högt jakttryck".
Det första som som skedde var att man stoppade småviltsjakten pga älgjakt, något som enligt det ursprungliga beslutet inte skulle ske på kvoterade områden.
Steg två var att man endast tillåter kommunkortsinnehavare att jaga på kvoterade områden (förutom de som fått mark enligt lottning). Också detta är helt tvärs emot vad som är det grundläggande beslutet. Här har jag svårt att förstå logiken, anledning uppges vara för högt jakttryck, är kommuninnevånare sämre skyttar eller har sämre hundar eftersom de anses ha mindre påverkan på ripstammen än de som löser dygnskort?
Sen fullföljde man strategin ovan och låter det gälla också på flera andra områden (de mest attraktiva), dvs endast kommunkortsinnehavare får jaga.

Inte utan att man undrar vilken dold agenda man följer...

Jaja, stugan är iaf fin....

Fröy var rejält medtagen efter första dagarnas jakt, halt både fram och bak och låg på lördag kväll och andades med korta häftiga andetag. Läge för paus. 
Bailey ska gå prov 4-5/9 så också för hennes del är det läge att börja återhämta sig. Piggast i gänger var nog Bork, 

La Premiär! Vi har bestämt oss för att gå ut till vår ruta, något som på papperet (läs kartan) var enklare sagt än gjort...  Men efter 8 kilometers traskande, klättrande och stångade med ris och busk inkl en avklädning för vadning, så är det dags att börja årets fågeljakt!

Det dröjer inte många minuter (jag har inte ens börjat släppa mina hundar) innan årets första fågel biter i gräset, det är en ung tjädertupp som får smaka på Sven's hagelskur snyggt påvisad av Storma. Några minuter och höjdmeter senare så har Fröy letat reda på dagens första ripkull. Totalt hittar vi under dagen sex ripkullar samt några ströfåglar (de flesta förmodligen från nämnda kullar). Avståndet mellan de kullar som är längst från varandra är dryga 2 km (resten fann vi därimellan), med andra ord så ligger de tätt och det går inte att klaga på fågeltillgången!

Fröy och Bork jobbar på. Bailey är under första delen av dagen tagen av stundens allvar (läs husses dåliga humör pga en trasslig transportsträcka och hundar som inte är så lydiga som han vill..) och har lite svårt att få till ett riktigt bra medvindssök. När vi vänder upp i vind blir det bättre och allra bäst är det på slutet när vi lämnat jaktmarken och går transport tillbaks till bilen,

JS 25 km, Fröy 42 km, Bailey 44 km.

Jaktfröydens Nike har i dagarna två gått jaktprov vid Geilo tillsammans med matte Sissel. Det är otroligt glädjande att höra att Nike har gått bra! Konkurrensen på norska fjällprov är knivskarp och det är inte helt lätt för en 11 månaders vorsteh att hävda sig mot upp till 2-åriga pointrar och settrar. På lördag fick han två släpp, var lite upptagen med parkamraterna, inte så konstigt för en ung oerfaren hund. På söndag lyfte han sig ytterligare och gick väldigt bra och fick gå tiden ut. Tyvärr utan att hitta någon fågel men på det hela en väldigt bra start på provkarriären! Ska bli kul att få ta del av kritiken.

08.30, platsen är Bruksvallsliden, upprop för JVVK’s unghundsträning på fjäll. Dryga 20-talet anmälda ekipage och nästan lika många föjleslagare. Det är ett gäng förväntansfulla entusiaster, för många första gången på fjället med de nya stjärnorna i flocken. Under helgen visar det sig tyvärr att det endast är ett fåtal ripor som är villiga att delta i vår utbildning.. Det är mycket glest mellan fåglarma och bland samtliga deltagare blir det endast ett fåtal godkända fågelarbeten.

Bailey började lördagen lite segt, något som är genomgående för hela helgen, hon tar inte fram den extrema laddning och fart hon visat på fältet. Det mest positiva var att hon haft en bra reviering och visat sig jaktsmart, hon tar med de intressanta partierna. Redan i första släpp visade ett mycket bra medvindsök. I tredje släpp har vi motvind. Hon lägger upp ett bra anpassat sök med täta fina slag. Cirka 100 meter ut tar hon stånd, där står hon stadigt till dess att jag letat fram linan och kommer upp till henne. När jag är framme går tre ripor innan jag hinner lägga på linan, Bailey står kvar och sätter sig på kommande. Bra! I släppet efter öppnar hon ventilerna lite mer. Vidden ökar och kontakten minskar, hon ligger på gränsen till att gå för långt. Ingen mer fågel på lördag.

Första två släppen på söndag ägnades delvis åt renspår och renskit  Irriterande som f-n. När det är dags för dagens första paus är jag för irriterad för att sätta mig utan gör en extra sväng. Den lilla svängen ger utdelning, en ensam fågel i skogskanten preciseras av Bailey, doch lyfter den utan synhåll bland tätningarna så det blr inga problem att sätta Bailey i flog. Resten av dagen gör hon sitt jobb, fortsatt lite segt men med bra marktäckning. I slutet av dagen är det en ny fågel i luften. Bailey är försvunnen i täta snår, i samma ögonblick som Astron piper till och berättar att hon står så ser jag en ripa komma ut ur buskarna.

Trots klent med ripa så har det varit en givande helg. För en så ung hund som Bailey har det varit väldigt bra att få gå i parsläpp med flera olika hundar samt miljöträning av en större grupp, Det är alltid kul att träffa likasinnade tokar och att få se andra hundar in action.

Lörd: JS 13 km, Bailey 23 km
Sönd: JS 10 km, Bailey 23 km
(i en stor grupp blir det inte så mycket släpptid relativt turens längd)

Träning nr 8 på Odenstad. I väntan på Jörgen och Anders tjuvtränar jag lite med Bailey. För skojs skull så sätter jag på henne Astron för att se hur långt hon springer på ett släpp. Det går undan från början. Efter att hon haft en fågel, tagit en liten paus så får jag ett släpp på 15 minuter utan fågel. På dessa 15 minuter tillryggalägger hon 6,5 km! Enligt vad jag lärde mig av Fallbäcken så blir det 26 km i timmen. Med den farten blir det många mil på en jaktdag...

Idag har Jörgen och Anders också sällskap av Christer med en strävhårig dam i sina bästa år. Alltid kul att se nya hundar in action.

Ser att Fröy är kraftigt svullen på insidan av vänster lår. Till Solstaden där jag efter en snabb undersökning får muskelbristningen konstaterad. Med hjälp av ultraljud kan man bättre bedöma hur allvarlig skadan är. Jag lämnar Fröy så att hon kan tas in för ultraljud när tillfälle ges. I slutet av dagen får jag hämta henne och får av Jörgen veta vad som gäller. Ingen drömsits mindre än två veckor före jaktpremiären...   Koppelpromenader, massage och antibiotika tills vidare. För att se hur skadan läker so bokar vi också in ett nytt ultraljud i slutet av nästa vecka, innan vi drar till fjälls. Känns jää...igt bra att kunna få hjälp av en så duktig yrkesman som Jörgen!

Idag blev det vila för hundarna, istället så misshandlade vi högeraxeln och försökte krossa lite torkad lera på Sörmons skjutbana. Träning behövs!

10 månader och 3 veckor gammal är det dags att börja jakten på championaten. 8.00 är det samling i Gesunda. Eftersom Bailey löper är vi tillsammans med två andra tikar förpassade till periferin. Viltet för dagen är mås, ett hittills oprövat byte. Resultatet blir Spår 10 och Vatten 9. Men tanke på hur det gick på generalrepetitionen på onsdag är det ett ok resultat men det är iaf satan så svårt att smälta 9an...

Mora är inte så långt från Sälen så vi passar på att insupa lite fjälluft på hemvägen.

Morgontur i skogen och ett par kastapporter med Bailey (på land). För första gången är inte Bailey alls på hugget i skogen. Rangering 1.Fröy, fågelarbete utan avance. 2.Nike 3.Bailey 4.Bork.

I afton blev det inte dans utan vattenapport, en sista check inför morgondagens prov. Tre vattenapporter och alla går klockrent. Nu börjar vi skruva upp förväntningarna...

Tar sikte på Gardemoen för att där möta Sissel och Nike. När familjen Fuglum drar till sydligare breddgrader åker Nike på träningsläger i östra grannlandet. Ska bli kul att få ett par veckor med gutten. Tillbaks i ack Värmeland du sköna blir det på kvällen en skogstur med alla fyra fyrbenta. Enda fågeln som noteras är en tjäder som lättar på håll, ingen hund i närheten. Rangering: 1.Fröy 2.Bailey 3.Bork 4.Nike.

Med Bailey gällde det att komma till rätta med det som inte fungerade på generalrepetitionen. Som vanligt gäller det att backa några steg och få det grundläggande att fungera. Tillbaks till kastapport på land. Samma tendenser där, lägger ner en bit på väg istället för att komma till mig och lämna av. Det löser vi ganska snabbt, betydligt lättare att göra det på landbacken istället för i sjön.

Till Bosjön med Ingemar Roselin för generalrepetition med Bailey inför lördagens provstart. Spåret ser lovande ut men på vattnet finns det jobb kvar att göra. Blir gärna vinggrepp, omtag när hon bottnar och sedan lägga ner ytterligare en gång på land. Stalltipset lyder: Spår 10 - Vatten 6.

Regn o rusk, perfekt väder för en promenad på fjället.. ;-)

En månad kvar till premiären, and counting..  Under förra årets finansiella kris och nedgång i industriella aktiviteter så var utvecklingen på personvågen kontra-konjunkturell. Under 2009 års första fem månader kunde vi se en 14-procentig tillväxt.. När jakten nu närmar sig ökar motivationen att göra något åt det. Innan jaktpremiären ska vikten minskas med 6 kg.

Härlig är joorden.. Har i dagarna tre varit i himmelriket, iaf om du är fågelhund eller dess förare. I torsdags gick färden till Hjerkinn vid Dovrefjell. Ett Mekka för fågelhundsporten där bl a Norskt Derby hålls varje år. Jag och Bailey anföll från sydöst medan Sissel och Nike anföll från sydväst. Mötespunkten var middagsbordet hemma hos Elin Wittusen, en av Norges mest välmeriterade och välrenommerade hundförare/instruktörer/uppfödare (irsk, kennel 'US'). Det visade sig att Elins hem, en ombyggd gammal skola, var en uppskattad mötespunkt för många fågelhundsägare. Under helgen passerade ett flertal människor och hundar. Första kvällen hade vi sällskap också av Remy, Hilde, Andreas samt service teamet Sandra (med Tobias), Helene och Martina. Hundarna var oräkneliga, det var inte mindre än 17 valpar i 'valphagen' från tre olika kullar och ett antal mer eller mindre vuxna hundar. Möjlighet gavs att sova på övervåningen men vi valde att inkvartera oss i varsin campinghytte. I anslutning till hemmet har Elin en camping med plats för husvagnar samt ett antal mindre hytter. Hela området var inhägnat och det var en självklarhet att hundarna där fick gå lösa och strosa runt som de ville. Runt omkring, vart man än vände blicken så ser man fjäll och åter fjäll. Fantastiskt vackert!

Fredag. Klockan 8.00 serveras det ägg och bacon, toast m m. Därefter bär det iväg en liten bit till ett område där det är ok att släppa hundarna. Ut ur Elins bil väller ett gäng ivriga röda yrväder, var det 12 st? De får rusa av sig en stund innan det är dags för de lite mer organiserade övningarna. Vi åker till sjön där hundarna kan bada och svalka sig. Solen skiner och det är 22 grader. Nu är det dags att ta fram støkkmaskinen och duvorna. Nu ansluter också Viktor Wang med en KV (Garm?) och en Irsk. Korthåret visat sig vara halvbror med Bailey & Co, pappa heter Cogito. Baileys första bekantskap med duva går galant. Fritt sök, stånd på bra håll, avance och stannar när hon få kopplet i baken..  Nike börjar lite mer trevande och ofokuserat, han spanar gärna in sina fyrbenta vänner m fl. Vi tränar på duvor fredag och lördag fm+kväll samt söndag fm. Bailey imponerar från början till slut. Och vilket slut..! Bailey släpps i medvind och i par med Clancy, en irsk på 2,5. Det är två fåglar utsatta. Båda söker i bra fart, Bailey spikar fågeln, bra avance och sätter sig i flog. Ut igen, bra fart, båda släpper ned sig 150 meter i vinden, söker sig upp i vinden och pang, där har Bailey fågel nr 2. Hon står på ca 10 meter, jag är en bra bit bort, Clancy fortsätter söka, springer framför Bailey, mellan B och fågeln, gör en runda bakom B och igen framför mellan B och fågeln. Bailey rör inte en fena utan står fast kvar! När jag kommer upp till B så blir det en frisk avance och sätter sig spontant i flog. Vad mer finns att önska? Bailey må ibland vara en livlig rackarunge men jäklar så hon fokuserar när det är fågel med i leken. Nike jobbade upp sig rejält under resans gång. Han blev mer och mer fokuserad på uppgiften och efter en trevande inledning visade också han upp fina anlag. Till middag bjöds det på chicken a' la Sandra. Nu anslöt oxå Hans-Tore (med US Pluto) i syfte att hämta en av de 17 små sötnosarna. Från Trondheim kom också ständige helgbesökaren Esbjörn, specialist på att steka ägg och bacon! På lördag fick vi sällskap av tre andra korthår, inte helt vanligt med så många KV samtidigt på Camp US. Vi började dagen med lite apell och apport. När det var dags för duvorna anslöt KV nr 6 med husse Viktor. Efter väl utförd duvträning bjöds det på smaskiga våfflor. Jag och Sissel tränade lite apport innan vi bänkade oss i Elin's tv-soffa och såg Tyskland krossa Argentina. Med en omättlig hunger på fågelträning fick Sissel och jag möjlighet till lite extra träning med hjällp av Remy och Hans-Tore. Vid middagen visade det sig att ägg och bacon inte är det enda som Esbjörn bemästrar då han serverade en smaskig pizza. Söndagen börjar som vanligt med en stadig frukost. Nya deltagare dyker upp på träningen (i skrivande stund är namnen som bortblåsta, hunden var iaf en irsk). Denna härliga helg avslutas med en bit pizza (hur duvträningen avslutades har redan beskrivits) innan hemresan påbörjas. Den enda frågan som återstår är NÄR jag skall återvända till detta paradis! (Tyvärr har jag inte kvar några bilder, de raderades av misstag.)

En dag på Dylta i apportens tecken. Befälhavare för dagen var Ingemar Roselin. Ibland undrar man hur saker och ting går till. Efter lite uppvärmande apell och dummies var det dags att ta fram viltet och 'vanlig' fältapport. Bailey tramsar och flamsar med viltet, kastar o slänger som med en trasa. Börjar undra vad jag egentligen gör där. Efter avbrott för lunch var det dags för släpspår, vad jag nu skulle göra det för med tanke på hur det gick på fältapporten.. Dessutom har Bailey aldrig provat att spåra. Nåja, vi var ju ändå där. Fram till spårstarten, visar på spåret och iväg bär det. Jag hade förväntat mig fritt sök i högsta fart men ack vad fel jag hade. Mitt i spåret i rask men behärskad takt. Rakt på truten, ett bra grepp, raka vägen tillbaks och en villig avlämning. Vad hände?????

I vattnet fick vi jobba lite mer. Det var andra gången som Bailey varit i vatten och hon har ännu inte kommit på hur man gör för att simma. Efter flera försök och mycket uppmuntran fick vi henne att släppa taget om botten och plaska sett par 'decimeter för att få tag på fågeln.

Bailey fick idag chansen att stifta bekantskap med en 'räv'. Skillnaden mellan en trut och en räv är 2 sekunder, dvs ett litet sniff innan hon bestämde sig för att det var bäst att ta ett rejält tag om Mickel så att han inte sprang till skogs igen.

Har så smått börjat med övningar i att 'hålla', 'greppa' och 'klockan'. Det är så mycket fart, arbetslust och egen vilja i tjejen att jag redan från början vill styra upp apportsöket. Tror annars att det finns en risk att det senare blir svårt att få till dirigeringen om hon tidigt vänjer sig vid att söka självständigt. Får se till att ibland öppna ventlien för att kolla att det finns ett självständigt apportsök när mina dirigeringar uteblir.

Bailey gjorde premiär i utställningsringen på SVK's Riksutställning vid Herrfallet, Arboga. Trots att hon var snyggt visad av Annika så föll det inte domaren (Britt-Marie Dornell) i smaken. Smaken är som... Därmed intet ont sagt om de valpar som placerade sig före Bailey men har lite svårt att förstå kritiken. Nåväl, vi siktar på revansch när det verkligen gäller, med jaktprovsmerit i bagaget och jakten på cert börjar! 

Den sköna Bella har gjort premiär på utställning och det gick minst sagt KANONBRA! Arrangör var Randsfjord Fuglehundklubb, en av norges största utställningar för fågelhundar med erkända aoch erfarna Vigdis Nymark som domare (dömde bl a förra året SVK's Riksutställning). I hård konkurrans slutade Bella som BIS-2 Valp! Det enda som höll henne borta från förstaplatsen var att hon ansågs liite liten för sin ålder. Enligt domaren var det den mest välbyggda vorstehvalp hon någonsin sett! Inte utan att man blir stolt!

Stort grattis och TACK till Arne Christian som så framgångsrikt visade upp Bella!

(Nu väntar vi ivrigt på bildbevisen.)

Har fått lite färska bilder på Bella från Arne Kristian. Fjällturerna på påsken gav gott resultat och "Bella tegner seg og bli en fin fugle jeger". Bildbevis på runda vita ripor finnes.

Det påminner mig om första vinterbesöket hos Eirik på Hardangervidda. Sol, turboföre och vansinnigt mycket fågel! Vid ett tillfälle såg det ut som en lavin som gick, fast uppför fjället! Det var stora mångder med vita fjäderbollar som 'rullade' uppför fjällsidan,.!

En del av hunddressyren är att med hjälp av kroppsspråk och uttryck förmedla vad man vill och vad tycker om hundens uppförande. Ibland måste man kunna växla snabbt mellan himmel och helvete. Spana in detta klipp för att se någon som bemästrar den konsten, och han har fortfarande inte växt ur vaggan! Vi har något att lära av alla..
http://www.youtube.com/watch?v=BQOds0kCgOk&feature=player_embedded#!

På bilden syns Jagr i stånd. Frågan är om det är för rapphöna eller pizza??? Svaret på den frågan finns på www,jaana.se..

Det bidde än en dag på Dylta. Matnyttigt för Bailey att gå med en hel dag och bara vara. Grattis Sven och Storma till en 6:a på fält och godkänd apport!! Hoppas det motiverar till att också klara av eftersöksgrenarna.

Har tidigare berört förslaget att ersätta UKL med ett unghundstest. Efter denna helg kan man fundera på om det inte finns andra områden (som inte berörs av regelförslaget) som också borde ifrågasättas och föras upp till ytan för diskussion. Vid tillfälle ska jag utveckla detta mer men nu är timmen slagen för idag. Buona notte!

09.15 och solen börjar så sakteliga värma upp den kyliga luften (-13 grader när klockan var 05.00), sitter på Arlanda i en Airbus med destination Milano för en långweekend, the captain meddelar att vi kommer att bli drygt en timme försenade pga snöoväder i Milano. På något sätt känns det som man hört det förut denna vinter.. Har tre gånger denna vinter kört till Blekinge, två av gångerna hade SMHI utfärdat en klass 2 varning. Det räckte inte att vänta några veckor och lägga till ytterligare 250 mil för att komma undan snön...  

Bella é una bella cane!!

Söndagsutflykten gick till Halden för ett besök hos Bella. Jäkligt kul att träffa den lilla godbiten! Fortfarande lika vacker, något lite högre än Bailey och lite rundare. Hon har det kanonbra med husse och matte samt KV'n Pia (en urmysig och pigg dam). Bilder kommer så snart de hittat vägen från kameran till datorn..

Jagr lämnade sin delårsrapport för en vecka sedan (www.jaana.se), jag får väl göra detsamma.

Målet är inte att ha en fullt dresserad hund vid sex-sju månaders ålder. Been there done that med Bork. Men en hel del försvann senare... Nu lägger vi lite lagom med energi i början och spar en del krut till dess att det verkligen behövs. Och kom inte å påstå att det där är en skapad sanning för att ursäkta tidsbrist nu.. Hur som helst så är jag förvåndad över hur lättlärd den lilla rackaren är, i störningsfri miljö sitter det mesta direkt. Störningar får komma sedan.

Inkallning: Joda, funkar kravlöst. Skall snart dra igång med ovvillkorlig,.
Sitt: Vid inkallning, vid dörrar, vid matskål osv.
Ligg: Joda, t o m med enbart handtecken, ni vet, Sieg...
Sitt/ligg på håll: Japp, iaf upp till 20 meter (har ännu inte provat längre avstånd)
Stanna kvar/varsågod: T ex Peter och Jagr's 'korvlek', fungerar tillsammans med Fröy och Bork.
Här (gå lös vid sidan): Joda, det går också kortare bitar. 
Hoppa: Joda, kan hoppa på alla människor vi ser och möter på trottoaren.

Höjeortens JVO. Skog. Stendött. Supersök av Fröy.

Med valpning i början av september har det inte blivit mycket till jakt i höst, än mindre fjälljakt. Med valparna på väg ut ur huset blev abstinensen stor, dessutom var Sven och Peter redan på plats i Lofsdalen. Därför blev nästa place of delivery Gulärlan 4 i Lofsdalen. Peter och Jaana körandes från Skellefteå har lite åsikter om jämtländsk snöröjning (eller brist på..) och trottoarkantsjeepar från Östermalm. Budda byter namn till Jagr och fortsätter sin färd norrut. Enligt ryktet så knoppade han in omedelbums och sov hela vägen. Enligt senare rapporter från husse så sköter han sig minst sagt väl. 

Dags för leverans! Först att lämna flocken var Bella. Vi mötte Arne Kristian (till vänster på bilden) vid Mysen, med sig hade han sin son (till höger) och sin vorstehtik Pia. Himla strange feeling att lämna ifrån sig en familjemedlem på det viset. Men vet att sköna Bella kommer att få det kanonbra hos Arne Kristian! Vid samtal ett par veckor efter leverans så låter det som ömsesidigt tycke uppstått mellan de två, härligt att höra!  

Lekmorbror Bork håller igång småttingarna, Med några pass ute på dagen blir det lite lugnare i huset..

Budda siktar på att bli en riktig Stjärna och började dagen med lite stage diving (men han missade en ingrediens, någon som tar emot..)! Trappor är onödigt sa han och hoppade ut från lastkajen rakt ner på asfalten, fritt fall på ca 1 meter. Ruskade av sig och sedan full fart!

Bella har dessutom, helt på egen hand, kommit på att det är bättre att bajsa ute. På kvällen vankade hon runt lite oroligt och gnällde, gick till ytterdörren och krafsade, jag släppte ut henne och där satte hon sig. Duktig flicka!!

Finns det inte stolar med högre ben...??

När jag kommer hem från jobbet möts jag av en glad liten kille som möterr mig i full fart. Hur han kommit ur valplådan förblir ett mysterium...

Öppnar ögonen. Bella är först. Alla rör sig kors och tvärs i valplådan.

Nu har alla dubblat vikten. Budda 970 gram, Byron 900 gram, Bella 620 gram, Baily 610 gram.